Friluftsliv & Feminism: Kommunicera mera 

08.03.2021


Featuring: Wilda Nilsson och Alma Bågefalk. Friluftslivet är ett fantastiskt rum på många vis, ett tillfälle att kliva ur traditionella könsnormer och en plats att få vara sig själv. Men det kan också lätt halka över till motsatsen. Patriarkala idéer smyger in, i allt från mansplaining, till vem som tar hand om ved/matlagning, vem som vågar sova själv ute, vem som sitter var i kanoten, 3 minuters kisspaus och vem som förväntas ta initiativ.

Vi förknippar gärna friluftslivet med manligt kodade egenskaper. Att vara autonom, stark, uppfinningsrik, drivande och att härda ut genom strapatser. Och ja, det är praktiska egenskaper när en är ute, men det är inte allt. Konsten att kunna kommunicera sina behov och känslor, samarbeta, lyfta varandra, skapa trygga rum ute och ödmjukhet inför naturens krafter, är minst lika värdefull. Det är bara inte lika ofta som det syns i sociala medier. 

Idag pratar jag om strukturer, om hur det fungerar generellt, detta skiljer naturligtvis på individnivå, men jag vågar ändå påstå att ingen går helt fri från dessa strukturer. Exempel: emedan tjej-kodade barn uppfostras till att sätta alla andras behov före sina egna och inte vara till besvär, uppmuntras de kill-kodade barnen att ta för sig och ta plats, men också att inte visa svaghet. Snävt? Ja. 


Även om alla har ett eget ansvar i att uttrycka sina behov, så är det bra att ha strukturerna ovan med i bakhuvudet, så att vi alla kan hjälpas åt att skapa ett mer inkluderande friluftsliv. 

Men hur?

Ja. Hur bra är ni på att kommunicera inom gruppen? Många ojämställda fallgropar kan undvikas med samtal och att försöka se sig själv i den andres kängor. Sen är det väldigt individuellt hur mycket hänsyn som önskas. En del är vansinnigt trötta på frågan "Orkar du bära det där?", medan en annan person gärna vill ha ett handtag. 

Ett annat vanligt fenomen är mansplaining - att en cis-man förklarar något för en kvinnligt kodad person som redan har expertis på området. Att aktivt peppa varandra, ta ett steg tillbaka ibland och låta andra plocka fram sin inre queen, kan göra underverk för gruppdynamiken. Fundera gärna på hur ni brukar göra i ert kompisgäng på färd. Är det som tas upp nedan självklarheter för er? Eller tar ni för givet att alla är bekväma med strukturen som ni har det?

Wilda i isvaken, Fotograf: Max
Wilda i isvaken, Fotograf: Max

Wilda Nilsson

Vad studerar du?

Jag pluggar till yrkesofficer och jobbar i Försvarsmakten.

Upplever du, i ditt yrkesliv, att det finns olika förväntningar baserat på kön när det gäller erfarenhet, rutiner och färdigheter?

Nja. När det gäller värnpliktiga finns det inga förväntningar på att de ska ha förkunskaper utan vi lär dem allt de behöver kunna för att kunna verka som soldater. Det är klart att en bakgrund inom friluftsliv kan underlätta, men det är inget krav. Som instruktör jobbar jag aktivt med att belysa jämställdhetsfrågor och fokuserar på att skapa en inkluderande miljö där individer kan utvecklas.

När det gäller mitt eget engagemang i friluftslivet försöker jag ha samma tankesätt. Jag vill att alla ska känna sig välkomna och att det är okej att vara nybörjare. Jag försöker tänka på att hålla tipsen enkla och uttrycka på mig ett sätt som bjuder in och inspirerar.


Har du ett konkret tips på vad en kan göra, på individnivå, för att göra friluftslivet mer jämställt?

Jag är själv engagerad genom att dela tips om friluftsliv, vandring och överlevnad på min blogg och på Instagram. Genom att sprida kunskap öppnar vi upp friluftslivet för fler. Är ni ute som grupp, tänk efter innan du låter killen i gänget tända elden och tar det för självklart att mamma ska packa allt fika. Se över vilka roller som tilldelas vem och gör en förändring!

Sen blir jag irriterad när jag på sociala medier ser hur samhällets förväntade bild av "snygga, sminkade, välkammade" kvinnor blir norm i friluftsbranschen också. Att ha vattenbaserat smink i minusgrader ökar risken för köldskador i ansiktet exempelvis. Det är trist att utseende ska ha betydelse ...


Vill du läsa och se mer av vad Wilda gör? Spana in hennes Instagram & hemsida:

@outdoor_wilda

www.outdoorwilda.com/sv


Alma fikar i snön. Fotograf: Evelina Håkansson
Alma fikar i snön. Fotograf: Evelina Håkansson

Alma Bågefalk

Vad jobbar du med?

Jag är utomhuspedagog och vägledare i naturligt friluftsliv. Jag jobbar just nu på en Naturskola där jag möter pedagoger och barn i olika åldrar. Vi håvar efter småkryp, går på äventyr i sagornas värld, gör upp eld på stenåldersvis och en massa annat. För pedagogerna arrangerar jag fortbildning och försöker inspirera dem att bedriva mer undervisning utomhus. 

Jag håller även naturguidningar för Länsstyrelsen och kanotledarutbildningar för Friluftsfrämjandet m.m.

Vad är dina reflektioner kring friluftsliv och jämställdhet?

Friluftslivet är till stora delar väldigt präglat av en matchokultur där det gäller att prestera och jag har många gånger känt mig ifrågasatt, förminskad och mansplainad som kvinnlig, relativt ung friluftsledare. Jag känner ofta att jag måste hävda mig och bevisa vad jag kan innan jag får respekt och förtroende. Medan manliga kollegor jag haft inte alls behövt göra det på samma sätt.

Har du ett konkret tips på vad en kan göra, på individnivå, för att göra friluftslivet mer jämställt?

Är man ute på färd som en grupp tycker jag att det är väldigt bra att ha bestämda strukturer och dela upp vem som gör vad, både inför och under turen och att kommunicera regelbundet kring önskemål och behov. Om man bara kör på är risken att man halkar in i gamla, slitna könsroller och könsmönster helt ofrivillig, utan att egentligen varken vilja eller välja. Kön kan då avgöra vilka som lagar maten, diskar eller bär tungt. Hur vi är uppfostrade präglar oss mer än vi tror. Jämställdhet är något vi måste jobba aktivt med för att uppnå.

Detsamma gäller i en barngrupp, även utomhus. Men naturen har ändå en väldigt stor potential att vara en mer jämställd miljö. Det finns inte samma könskodade lekmiljöer, lekar och leksaker som inomhus. Bara fantasin sätter gränser. Enligt min erfarenhet leker barnen mer blandat ute, både vad gäller kön och ålder.


Vill du läsa och se mer av vad Alma gör? Spana in hennes 
Instagram: @almabagefalk 


Några konkreta exempel på hur Traceless jobbar med inkludering:

Långa lunchraster, och val av plats för läger. Den som har mens eller vill gå iväg en bit för att kissa ska kunna göra det, utan att resten står och hoppar av otålighet att komma iväg.

Vem jag vänder mig mot när jag instruerar.

När vi har ut ett heteronormativt par, vänder jag mig medvetet till 80 % mot den kvinnligt kodade när jag pratar om att styra kanoten, göra eld med tändstål etc. Det är en balansgång såklart, men genom att bli medveten om hur jag instruerar folk, kan jag styra så att det blir mer inkluderande. Jag har märkt att när jag arbetar aktivt med detta, så blir också de kvinnligt kodade gästerna peppade och mer aktiva under turen.  Med blicken, välkomnar jag, säger "du kan också göra det här".

Hur jag fotar gäster och friluftskamrater.

Jag försöker att fånga alla, oavsett könsidentitet, i rörelse eller in action. Det finns en norm i outdoor-fotograferingen där kvinnligt kodade personer sitter och beundrar utsikten, klappar hunden, lagar mat (utan att äta den på bild) eller leker med barn, emedan manligt kodade personer cyklar, fiskar, klättrar, styr kanoten etc.

Det är inte alltid helt lätt. Till exempel märkte jag att på 9 av 10 bilder jag tagit under senaste säsongen, så lyfter kvinnligt kodade gäster (medvetet eller omedvetet) paddeln ur vattnet så fort de ser att jag fotar. Oavsett var i kanoten de sitter eller om det är två kvinnligt kodade personer i samma kanot. Lösningen framöver? Be gäster som luftpaddlar att sätta paddeln i vattnet. Varför det här är viktigt? För att genom bilderna, så välkomnas andra att vara aktiva. 

Språkbruk

Du som läst den här bloggen ett tag, har säkert lagt märke till formuleringar som personer födda med livmoder, kvinnligt/manligt kodade, cis-personer, att vi använder "en" istället för "man" etc. Det är medvetna val vi gjort för att texterna ska inkludera även den som inte identifierar sig i tvåköns-normen. Hittills har ingen klagat på att det är krångligt att läsa. Även om hundra personer klagade, hade jag inte ändrat någon av dessa formuleringar. Det är för mycket arbete kvar på den här fronten, och vi cis-personer bör ej backa och tystna, på trans-communityns bekostnad. 


Alma bär sin kanot genom bushen, fotograf: Jonas Sjöblom
Alma bär sin kanot genom bushen, fotograf: Jonas Sjöblom

Var detta inlägg till hjälp? Dela gärna med nära och kära! Har du fler konkreta tips på hur vi kan göra friluftslivet mer jämställt? Dela gärna i kommentarerna eller stories och tagga @tracelessintiveden så hjälps vi åt att sprida kunskapen åt fler!


Fundera och förändra i frid!

/Lovisa